Lokalsinne
igår började jag slipa på ett inlägg som skulle få rubriken "vilse i pannkakan" men imorse när jag kikade igenom mina favoritbloggar så hittade jag ett inlägg hos Sofia med exakt den rubriken som dessutom beskriver vår lilla utflykt på ett bra mycket roligare sätt än de få ord jag knåpat ihop. Så nu hänvisar jag alla mina läsare dit så får ni ta del av när vi lyckades gå vilse på lerbäcken.

Som om det inte vore illa nog så lyckades jag dessutom tappa bort våran lägenhet första gången jag och Sofia var ut på promenad efter att vi flyttat hit. Vi kom från ett annat håll än jag var van vid så jag förstod inte alls vart vi var förrän jag råkade skymta David genom ett fönster ;-)

Ögonmått
Plats: I en liten prylbutik mitt i Luleå centrum
Uppgift: Att shoppa insynsskydd till våra köksfönster
Lisa och Sofia står framför en ställning fylld med insynsskydd på rulle (säljs som metervara)
Lisa ringer David för att diskutera bland annat hur mycket som behövs.
Del av telefonsamtalet:
D: Vad kostar den bredrandiga?
L: Hrm..jag vet inte.
L Kikar på prislappen och inser att det visst finns två olika bredder på rullarna. 40 cm och 90 cm. Tittar på S och frågar henne vilken bredd det kan vara på den bredrandiga. 90 va?...eller? S håller med, 90 är det nog.
D: har överhört vad vi pratar om och frågar "är den längre än Alvin"?
L:Hahaha...näe. absolut inte. Alltså 40 cm

Vi lyckades alltså inte med konststycket att se skillnad på en rulle på 40 cm och en på 90 cm. Nästan i klass med våra inbyggda kompasser. Tur att jag nu kan börja tänka i Alvinar istället för centimetrar...mycket lättare ;-)

Minne
Här kommer en historia om min kära vän. Vi kan kalla henne M.
Ms mobil har gått sönder (för hon råkade duscha den) så hon beslutar sig för att plocka ut sim-kortet och försöka få telefonen att torka. Allt är frid och fröjd ett tag och telefonen verkar kunna återhämta sig men problemen uppstår när M ska lägga tillbaka simkortet i telefonen. Kortet är borta! Måste nästan vara Ms klåfingriga lilla barn som gömt den någonstans eller kanske är det en tjuv som tagit den eller möjligen att ett av spökena under sängen har ätit upp den. Det spelar ingen roll...den är hjälplöst borta.

Borta, borta, borta osv...

Tills det en dag dyker upp igen. Vet ni var? Jo på KYLSKÅPET. HAHAHAHA. M har hängt upp kotet på kylskåpet så att hon inte ska tappa bort det. 

Första pris ikväll går utan tvekan till M och hennes minneskort. Det kallar jag humor på HÖG nivå. Jag skrattade så jag nästan trillade ur soffan när hon berättade det för mig. Så tack för den historien M...du har förlängt mitt liv med åtinstone ett år :-)