ensammast i världen

Imorse när jag kom till dagis med Alvin insåg jag att hans avdelning var helt mörk och tom. Gick över till grannavdelningen och frågade var nygården höll hus och tydligen var Alvin den enda från den avdelningen som skulle vara där idag. Alla fröknar och resten av barnen var visst fortfarande jullediga så jag var tvungen att lämna Alvin på grannavdelningen bland fröknar som han inte kände och bland barn som han knappt träffat förut. Alvin tittade på mig med lite smårädda ögon och ville inte släppa min hand. "Mamma komma leka", sa han. Att lämna min stackars lilla tvååring ensam där bland alla okända människor var bland det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Inte blev det bättre av att ingen ur personalen hälsade på mig eller kom fram till Alvin och pratade med honom utan dom fortsatte lugnt med det dom höll på med. Alvin såg så ensam och liten ut och när jag gick därifrån satt han ensam mitt på golvet och pillade lite försiktigt på en röd leksaksbil.

Hade jag på något sätt kunnat ändra det faktum att jag var tvungen att lämna honon där så hade jag gjort det men nu fick jag nöja mig med att ringa David så fort jag kom ut genom dagisdörren och be honom att sluta jobbet så tidigt som möjligt så att Alvin inte skulle behöva vara där så många timmar.

10-14 blev hans dagistid idag och tydligen hade det gått helt okej. Han hade varit lite ledsen en stund vid lunchtid men annars hade han lekt, sovit och ätit och haft det rätt bra.

Jag kan bara försöka föreställa mig hur det skulle kännas att med begränsad förmåga att uttrycka sig i tal bli dumpad av sin mamma bland ett stort gäng med helt okända människor. Jag skulle nog tycka att det var lite småläskigt och jag är 28. Jag är rätt imponerad av att min 2-åring fixade det så bra som han ändå gjorde. Älskade unge!




Det värsta är att imorgon blir en likadan dag. Dock vägrar jag stå för lämningen så den får David ta. Jag orkar inte stå där en gång till och se hans blick som vädjar om att jag ska stanna där med honom. Förstå hur tacksam jag är just nu över Davids flexibla arbetstider utan dom hade Alvin varit tvungen att gå heltid dessa dagar nu kan han istället bli hämtad redan vid 14.

Jag längtar till nästa vecka då alla julledigheter är över och ordinarie personal är på plats.

Kommentarer
Postat av: Petra

Sånt är jobbigt. Det var samma sak hos oss igår. Andreas lämnade på avdelningen mitt emot där han aldrig blivit lämnad. Tydligen grinade Noel trots att en del av hans kamrater var där. Som tur var kom en av hans fröknar sen och allt hade gått bra men man kan ju förstå att det känns obehagligt för dem.

Hoppas att det gått bra idag och att allt är som vanligt på måndag igen.

Postat av: Sofia

Mäh så dumt att jag läste det först nuuuu! Annars hade ju Alvin självklart fått komma hit och roa Astrid idag.



Helt sorgligt ju, tur att Alvin är en riktig tuffing!:)

2010-01-08 @ 15:09:38
URL: http://thedream.blogg.se/
Postat av: Lisa

petra - japp sånt är jobbigt. Tur att Noels fröken dök upp så att hans dag blev bra. Här hade det nog inte gått så jättebra idag. Hörde av David att dom ringt honom för att fråga om han kände för att hämta hem en lite småledsen Alvin som mest satt och hängde redan efter lunch. Som tur var kunde ju David hämta honom då så nu är dom hemma och myser.



Sofia - ja jag funderade på att höra av mig till dig men tänkte att du nog har fullt upp redan. Nåja Alvin fick gå hem redan efter lunch så han är hemma och myser med David nu.

2010-01-08 @ 16:03:25
Postat av: Vera

Stackarn. Underbart att han klarade det så bra ändå.



Att dom inte förvarnar om det innan. Här säger dom till om hur schemat ser ut runt ledigheter, vilka barn som kommer gå, vilka som kommer jobba osv... Kanske fördelen med en mindre ort.



Go Alvin!

2010-01-08 @ 23:16:25
URL: http://miloandvera.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0