en sån där dag
Idag har varit en sån där skitdag som jag absolut kunnat klara mig utan.
Den började bra med en tur på stan. Vi skulle promenerat dit men för det första vaknade vi först 8.45 och David hade en bokad tid på banken 10.30 och med tanke på att det tar 1 timme att promenera dit kombinerat med två småttingar som ska kläs på och utfodras så kändes det aningens omöjligt. För det andra så stod termometern på minus 19 grader imorse, inte direkt bästa promenadvädret.
Till stan kom vi i alla fall, om än med bil och vi lyckades uträtta allt som stod på listan. Bankbesöket, strumpshopping åt David, fika, leggings åt mig, födelsedagspresent till torsdagens födelsedagsbarn ;-) och rutchkaneåkning i griskanan i stadsparken.
En riktigt stor isig gris...med världens längsta isbana. Tom jag tyckte det var lite småläskigt att klättra upp för de smala ishala trappstegen hela vägen upp till grisens topp för att sen åka ner i rasande tempo för isbanan.
"Skoj men lite läskigt" för att använda Alvins ord :-)
Dock inte riktigt rätt dag att roa sig där. Alvin kunde nog stannat hur länge som helst men när hans kinder började bli vita istället för hälsosamt rosiga så kände vi att det var dags att ge sig. Men vi lär återkomma någon lite varmare dag och då lär Alvins hjälm få följa med.
Väl hemma kom huvudvärken smygandes (säkert resultat av på tok för lite sömn senaste månaderna) och det kombinerat med en överspeedad Alvin och en smått missnöjd Helge som absolut inte skulle ligga själv utan skulle vara i famn och gärna gungas och vyssjas och vaggas gjorde att eftermiddagen kändes evighetslång och omöjlig att ta sig igenom.
Nu är klockan tolv och alla sover förutom jag. Jag behövde verkligen den här timmen helt i lugn och ro. Efter att Helge föddes så blir det ju inte direkt lugna barnfria kvällar och jag inser nu hur mycket jag verkligen behöver dom timmarna. Men förhoppningsvis kommer även lilla H få till lite rutiner snart så man kan få isäng honom också vid åtminstone åtta-nio någon gång. Jag älskar verkligen att vara med hela min lilla familj, men jag älskar även att få lite lite egentid, eller i alla fall barnfri tid.
min älskade familj
Den började bra med en tur på stan. Vi skulle promenerat dit men för det första vaknade vi först 8.45 och David hade en bokad tid på banken 10.30 och med tanke på att det tar 1 timme att promenera dit kombinerat med två småttingar som ska kläs på och utfodras så kändes det aningens omöjligt. För det andra så stod termometern på minus 19 grader imorse, inte direkt bästa promenadvädret.
Till stan kom vi i alla fall, om än med bil och vi lyckades uträtta allt som stod på listan. Bankbesöket, strumpshopping åt David, fika, leggings åt mig, födelsedagspresent till torsdagens födelsedagsbarn ;-) och rutchkaneåkning i griskanan i stadsparken.
En riktigt stor isig gris...med världens längsta isbana. Tom jag tyckte det var lite småläskigt att klättra upp för de smala ishala trappstegen hela vägen upp till grisens topp för att sen åka ner i rasande tempo för isbanan.
"Skoj men lite läskigt" för att använda Alvins ord :-)
Dock inte riktigt rätt dag att roa sig där. Alvin kunde nog stannat hur länge som helst men när hans kinder började bli vita istället för hälsosamt rosiga så kände vi att det var dags att ge sig. Men vi lär återkomma någon lite varmare dag och då lär Alvins hjälm få följa med.
Väl hemma kom huvudvärken smygandes (säkert resultat av på tok för lite sömn senaste månaderna) och det kombinerat med en överspeedad Alvin och en smått missnöjd Helge som absolut inte skulle ligga själv utan skulle vara i famn och gärna gungas och vyssjas och vaggas gjorde att eftermiddagen kändes evighetslång och omöjlig att ta sig igenom.
Nu är klockan tolv och alla sover förutom jag. Jag behövde verkligen den här timmen helt i lugn och ro. Efter att Helge föddes så blir det ju inte direkt lugna barnfria kvällar och jag inser nu hur mycket jag verkligen behöver dom timmarna. Men förhoppningsvis kommer även lilla H få till lite rutiner snart så man kan få isäng honom också vid åtminstone åtta-nio någon gång. Jag älskar verkligen att vara med hela min lilla familj, men jag älskar även att få lite lite egentid, eller i alla fall barnfri tid.
min älskade familj
Kommentarer
Postat av: Petra
Hade också en sån där dag igår. N fick hämtas hem med feber från dagis och sen var det jämna plågor med missnöjda barn hela eftermiddagen. Jag hoppas att Helges rutiner stabiliserar sig snart. Ofta brukar det ju bli bättre efter 3 månader. Lea har i alla fall bättre rutiner nu även om hon är svårroad som attan. Det gnälls och ska underhållas stor del av tiden. kram
Postat av: Sofia
Lovely! Överspeedat och smått missnöjt är sällan en bra kombination med huvudärk...
Trackback
