Jag HATAR att må illa
Igårkväll var jag nära ett psykbryt. Jag kände verkligen att jag inte fixar det här mer. Jag ville bara lägga mig ner och sova bort de närmsta månderna och sen vakna upp och må bra igen. Jag fixar verkligen ingenting när jag mår så här. Att handskas med smutsig disk är bara glömma och att försöka laga mat eller att ens befinna sig i köket under matlagning fungerar inte heller. Att försöka göra nummer två på toalleten utan att ha en hink i famnen är också otänkbart (ursäkta infon men så ser mitt liv ut just nu) Det är riktigt riktigt tur att jag har David. Han är helt underbar. Tar hand om allt hemma, jobbar på kvällen så han ska kunna sluta tidigare och laga middag och roa Alvin. Utan honom hade jag aldrig fixat det här.
Till råga på allt går jag omkring och har dåligt samvete över allt hela dagarna. Jag har dåligt samvete för att jag inte orkar något, för att David måste göra allt, för att Alvin blir lidande när jag inte orkar busa och hitta på saker.
Men när livet blir som jobbigast så har jag min alldeles egna korkek att gå till. I duschen har jag hittat en liten frizon där jag kan må bra för åtmonstone en liten stund. Jag sätter mig på golvet och luktar på de underbara dofterna från tvålen och schampot. Det varma vattnet strömmar över mig och alla jobbiga tankar har jag lämnat utanför badrummet.
När jag började skriva det här inlägget så tänkte jag avsluta med att jag verkligen hoppas att den här dagen tänker bli bättre. Men nu verkar det inte längre så. Nu har jag hunnit vara och kräkas upp frukosten och jag mår fortfarande galet illa så jag tror att jag beger mig raka vägen in i duschen en stund innan jag tappar förståndet helt.
Yeey! Varför känner jag mig inte speciellt avundsjuk?!
Hör av dig om du känner för att promenera eller bara umgås något.
Kom precis på att miljögården med hönsskit-lukten kanske är pass för dig för ett tag frammåt då!;)
Åh fy, det låter inte alls kul :( Mådde du så där illa med Alvin också? Du kanske har en liten tösabit i magen. Det sägs ju att man mår mer illa då enligt skrocket.
"Krya" på dig!
kram
Hej! Stackars dig.. Jag lider verkligen med dig. jag förstår hur du har det. Jag har själv varit med om det att må illa och kräkas. jag har 2 tjejer. Min första graviditet kräktes jag hela graviditeten. Jag blev uttorkad och blev inlagd i sunderbyn med dropp. Ingen medicin riktigt hjälpte för mig.. Graviditet nr 2 mådde jag inte lika dåligt, men några inläggningar med dropp hann jag med.. Nu hoppas jag att det inte går lika långt för dig. De mediciner jag tog på senaste graviditeten som hjälpte ganska så bra var primperan (supp) och Lergigan.. Ha det bra och lycka till. Kram Sarah..