jag glömde ju tillägga att våran stationära dator dessutom vägrar starta och våran bärbara nog är inne i sista andningen. What´s next?

Idag har David och Alvin åkt till Stockholm för lite semester och precis som vanligt när David åker iväg så blir det på ett eller annat sätt lite småkaos här hemma. Oftast brukar hans Stockholmsresor betyda att Alvin blir sjuk men den här gången åkte ju Alvin också iväg så jag satt och hoppades på att kaoset skulle utebli. Men så blev det såklart inte.

På väg ut till Kallax för att lämna av David och Alvin så börjar vår kära lilla bil bete sig lite småunderligt. Helt plötsligt i en korsning började den hacka och hoppa och jag hann för en kort sekund tänka att det måste vara fel växel i - det är ju bara det att vi har automat. Nåja ett litet hack kan man ju leva med men ju närmare Kallax vi kom ju mer hoppade och hackade bilen och till slut börjar även en varningslampa blinka. Förstå hur nervös jag var ensam i bilen (med typ noll batteri i mobilen) på väg hem..det är långt från Kallax till Hertsön och jag lovar att jag inte andades en enda gång när jag körde över bergnäsbron. Hem kom jag i alla fall som tur var men bilen snarare hoppade än rullade hem och den blinkande varningslampan hade övergått från blinkande till argt lysande  istället.

Nu får det bli cyklande, promenerande och bussåkande för mig närmsta veckan. Sen får pappa mekanikern ta och komma hit och fixa till det hela...hemskt gärna på något automagiskt sätt så att inte hela våra löner den här månaden(och några månader till) går åt till det.

Igår satt jag och var smått irriterad på mig själv och David. Vi insåg att vi nog blivit av med den bärbara DVD:n när vi var till Ikea sist. Den har verkligen varit användbar den där lilla prylen och det känns ju aningens småsurt att behöva gå till affären och köpa sig en ny likadan. Men tänker jag på det idag så känns det inte riktigt lika jobbigt...för vad är väl kostnaden för en sån i jämförelse med kostnaden för en ny bil.

Nåja jag har ju i alla fall tur med vädret ;-)

Två dagar varannan vecka får jag känna på hur det skulle kännas att vara ensamstående småbarnsförälder och efter varje gång inser jag vilket oerhört jobb alla ensamstående utför.  Det är ingen lek att fixa heltidsarbete, småbarn och hushållssysslor helt själv. Jag är så tacksam för David och skulle aldrig fixa det utan honom. Men två dagar varannan vecka känns som en helt okej utmaning. Trots att det är oerhört tung så känns det riktigt bra när kvällen kommer och Alvin sover i sin säng och jag kan unna mig att sjunka djupt ner i soffan och bara ta det lugnt ett tag. Jag känner mig löjligt nöjd med mig själv när jag fixat en sån dag...nästan så att jag skulle kunna kalla mig för vuxen ;-)

Jag har 4 veckor utbildning innan jobbet börjar på riktigt och under dessa 4 veckor måste jag vara på plats varenda dag för att inte hamna efter utan möjlighet att ta ikapp. Under dessa 4 veckor jobbar David totalt 4 dagar i Stockholm. Ni kan ju bara gissa vilken dag Alvin går och blir sjuk på. Självklart kom febern smygandes igår när det var dags för David att börja packa inför den här veckans Stockholmstrip. Jag kände paniken komma smygandes och lösningsförslagen sprutade ut ur både mig och David. Vissa bättre än andra kanske jag skulle tillägga. David tyckte att han kunde ta med Alvin till Stockholm och till jobbet - "det borde väl gå bra bara jag tar med några leksaker till Alvin", var Davids kommentar. Som sagt vissa ideér var kanske inte jättebra ;-)

Allt löste sig i alla fall till slut tack vare supersnälla Sofia. Alvin fick vara hemma hos Sofia och co hela dagen när jag jobbade och alla levde och huset stod fortfarande kvar när jag kom och hämtade Alvin så dagen verkar ha gått riktigt bra ;-) Så tack så jättemycket för hjälpen!

Allvaret har startat. De lata dagarna i solen har ersatts av heltidsjobbande. Första dagen på nya stället fick mig att känna mig halvvägs till pension. Jag brukar se mig själv som rätt ung men nu är jag omgiven av 19-åringar som längtar till den 12:e juni då det är dags för studenten, som diskuterar smink, solbränna, heta uteställen och bartenderjobb på ibiza och det får mig att inse att jag nog sinnesmässigt är närmare 40 än 20.
 
Förutom min nyfödda åldersnåja så går jobbet helt okej. Än så länge befinner jag mig i skolbänken och hjärnar utsätts för korvstoppning på hög nivå men om mindre än två veckor är det dags att lämna skolbänken för den rikgtiga världen. Lite småläskigt men samtidigt riktigt spännande. Efter två år hemma så är jag mer än redo att börja jobba igen.