Äpplet faller inte långt från trädet sägs det ju och jag börjar just inse att det kanske stämmer även på mig.

Min mamma, liksom hennes mamma, har alltid varit lite smått pedantisk och mått rätt dåligt av att ha stökigt hemma. Min mamma brukar säga att hon inte får lugn och ro i kroppen förrän det är städat och jag har verkligen inte kunnat förstå det. Inte förrän nu vill säga. I söndagskväll när det började närma sig läggdags för Alvin och jag kände mig på lite smådåligt humör så insåg jag att det var för att både vardagsrum och kök var galet stökiga. Tog tag i lite storstädning och när det var gjort kände jag lugnet sprida sig i hela kroppen och det var riktigt skönt att slå sig ner i soffan med en kopp the efter att Alvin somnat. Jag vet inte om det här betyder att jag börjar bli gammal på riktigt eller om det helt enkelt bara är en mammagrej som infunnit sig nu när även jag blivit mamma.

Dock faller nog det här äpplet ändå en liiiten bit ifrån trädet för trots att jag nu för tiden måste ha städat i kök och vardagsrum för att kunna njuta på riktigt av min kvällskopp med the i soffan så har jag inga som helst bekymmer med att lägenhetens övriga rum ser ut som soptippar. Jag är expert på att lura mig själv och det som inte syns (stängda dörrar) det finns inte. Men vem vet...om något år kanske jag (precis som min mamma) även mår dåligt över stökiga rum bakom stängda dörrar.