Dag 1
Jag gick ut hårt och körde med ett besök på öppna förskolan tillsammans med Fia och kidsen. Bara att ta sig iväg ensam med två barn, varav den ena var galet missnöjd mest hela tiden, var ju ett projekt i sig. Iväg kom vi i alla fall, dessutom hyfsat i tid. Sen blev det alltså långpromenad till örnäset med syskonvagn packad med galet många kilon. Varenda liten uppförslutning och varenda liten "snöhög" (alltså alla ställen där snön inte var hårt packad utan det låg en liten hög med lössnö på stigen) krävde sina muskler och eftersom jag knappt äger vare sig muskler eller kondition så kändes den promenaden ungefär jämförbar med en mounteverestbestigning.
Väl framme började ju cirkusen med att få in allt och alla och av med alla ytterkläder och sen var det dags för mat, kräka och bajsblöjbyte för mig och Helge och efter det ville Alvin ha mellanmål och sen tyckte visst Helge att det var dags för en runda till med mat, kräkor och bajsblöja. Och sen toalettbesök med Alvin och sen hade visst två timmar passerat och det var dags att få på alla ytterkläder igen och styra syskonvagnsåbäket hemåt igen. Hela vistelsen bjöd Helge dessutom på lite smågnäll och småknorrande. Behöver jag ens nämna att jag vid det här laget var rätt svettig ;-)
Vi bestämde oss i alla fall för att belöna oss med varsin semla från cafét som vi sen mumsade i oss hemma hos Fia. Det måste dessutom lätt varit den bästa timmen på hela för och eftermiddagen. Helge sov vidare i vagnen ute och Alvin fixar ju som det mesta själv så jag fick sitta där i lugn och ro och sippa lite te och mumsa semla.
För efter semlan begav vi oss hemåt för att fixa middag. Hann bara in genom dörren här hemma innan det återigen blev en matkräkabajs-runda och när den var klar så roade sig Helge med att skrika sig högröd i ansiktet och inget jag gjorde lugnade ner honom. Det slutade med att jag fick slänga ner honom i bärselen och försöka laga lite mat med en hand samtidigt som jag vyssjade och sjöng och vaggade för att lugna skrikit barn.
Vid det här laget var jag rätt färdig för sängen. Hade lust att bara strunta i allt och gå och lägga mig. Som tur var somnade Helge efter ett tag och sen dök även David upp.
Finaste storkillen (även om bilden inte är den finaste - Alvin tyckte det var skoj att göra miner när jag tog fram kameran) som varit en liten ängel mest hela dagen. Han har lyssnat på mig, roat sig själv när jag behövde göra annat och även försökt roa skrikig lillebror så att jag skulle kunna laga mat. Observera tröjan han har på sig!! ;-)
Finste lillebror som dock verkar ha lite jobbigt just nu. Mycket tårar och höga skrik för tillfället. Enda som lugnar honom är den fantastiska sängmobilen han fått ärva av Astrid och Hilding. Synd bara att vi inte har en sån i varje rum här hemma.
Högst upp på min önskelista står just nu en babysitter med tillhörande mobil, som kan spela en liten melodi och gunga.
Typ en sån här från fisher price. Gräsligt ful men gud så skönt det hade varit med en sån när man har en gnällig liten Helge här hemma.
Kvällen har jag sedan spenderat först på husvisning och sedan på Roasters med Fia där vi satt och fikade helt barnfria. Grymt skönt och en perfekt avslutning på denna annars smått kaotiska dag.
Spännande att se var morgondagen bjuder på för skoj ;-)
premiärdoppet
Själv smet jag in till bassängen lite före resten av familjen för att hinna simma lite. Jag och Fia var där och simmade i torsdags också och då gjorde vi 36 längder vilket resulterade i ordentlig träningsvärk lite här och var så min ambition idag var att hinna åtminstone 30 längder innan David och kidsen kom och skulle bada. Jag var lite smått stressad och simmade de första 30 längderna i HÖGT tempo så jag var rätt slut redan när jag var klar med dom men ingen familj syntes till så det var bara att simma vidare. När jag avverkat 40 längder var jag på riktigt på väg att dö men fortfarande ingen familj och när jag gjort 50 och familjen fortfarande inte dykt upp så tänkte jag gå och sätta mig i lilla bassängen och slappa men till slut lyckades jag förmå mig själv att simma vidare ändå. Som tur var kom dom till min undsättning när jag simmat 52 längder men till nästa gång vi kör samma upplägg måste jag se till att dom inte tar riktigt så lång tid på sig på väg till bassängen ;-)
i brist på bilder från badhuset så bjuder jag på en bild när stor och liten tar ett dopp i badkaret
Efter badet åkte vi raka vägen till en husvisning. Ett hus jag verkligen kan tänka mig så nu får vi bara avvakta och se hur budgivningen artar sig. Men ni kan ju hålla en tumme eller två för att det inte ska komma in så många bud, förutom från oss, på huset.
För övrigt har jag gjort mitt bästa för att förtränga att det är söndag idag, söndagen innan David börjar jobba igen. I stort sett har vi varit lediga hela familjen sen Helge föddes den 13:e november men imorgon är det alltså dags för David att börja sitt nya jobb. Så imorgon börjar allvaret och jag lär väl inse vad som menas med tvåbarnschocken :-)
Design Villa Gärde
Med en liten ständigt kräkandes och konstant dregglandes bebis i familjen så behövs det MÅNGA dreggellappar och i min jakt på nya sådana så trillade jag in på sidan "Design Villa Gärde" där man kan beställa snygga enfärgade dreggellappar med barnets namn på. Det kunde jag såklart inte låta bli :-) En svart, en vit och en röd fick flytta hit hem men jag är bra sugen på lite fler färger. 
Blogginlägg
Det här med att hinna blogga med småttingar hemma är inte alls det lättaste.
Först ska det fotas vilket är den lätta delen för sen är det dags att föra över bilderna till datorn och lagomt tills det är gjort så är det alltid något annat som pockar på min uppmärksamhet. Antingen är det matdags för lilla H eller så behöver A hjälp med något eller så plingar tvättmaskinen till och behöver tömmas. Steg två i bloggandet är att välja ut bilder och redigera dom lite och lagom tills det är nästan klart så är det återigen något annat som behöver fixas och det hela brukar sluta med att jag beslutar mig för att vänta med blogguppdateringen tills A har somnat. Men när A har somnat så finns det ju fortfarande en liten Helge vaken som behöver matas, roas och bytas på och så ska det även finnas tid till att vara lite social med David också. Så får jag väl en liten lucka på kvällen som skulle kunna ägnas åt bloggande så brukar mitt huvud lagomt till dess vara helt slut och helt oförmöget att hitta på något skoj att skriva om.
Så innan Helge får in en vettig dygnsrytm och går och lägger sig i vettig tid så får ni stå ut med att det kan dröja lite mellan inläggen.
i love lurvs
Helge sover gott i lurvoverall
pesten
A: Det är sååå jobbigt.
L: Vad är det som är jobbigt?
A: Det är det att jag har så ont i magen.
L: (Blev genast lite orolig att det skulle vara magsjuka på gång)
A: Jag vill åka hem
L: (Här var det bara att ta till första bästa korsning för en u-sväng och köra raka vägen hem igen. För när Alvin själv står över Leos då är det på allvar)
Och sen hann jag bara lyfta ut Alvin ur bilen på vår parkering innan första kräkan kom.
Shit, shit, shit!! Jag kände paniken komma smygandes. Jag HATAR verkligen att kräkas och tycker faktiskt att jag efter mina två graviditeter borde slippa kräksjukan för resten av mitt liv.
Alvin lite trött och ledsen i soffan direkt efter kräkan vid bilen.
En timme satt Alvin framför TV:n med hinken i knät och såg allmänt sjuk och hängig ut. Sen frågade han vad vi skulle äta till lunch, han var tydligen hungrig och efter lite blåbärssoppa och pannkakor så hoppade han runt här i vanlig Alvinstil. Senare framåt kvällen efter ännu mer mat och massa tråkigt inomhushäng så studsade, ropade, hoppade och sprang Alvin runt här hemma och undrade när vi skulle åka till Leos.
Jag har hört om barn som ligger i soffan och tar det lugnt en hel dag när dom är sjuka, jag har dock aldrig upplevt det här hemma. Är ju iof bra att han inte är mer påverkad av sjukdom än han är men jobbigt med husarrest när man är pigg som en mört.
Alvin skruvar och fixar lite med pappa i lekhörnan
Finaste brorsorna ställer upp på ett syskonfoto
Så ingen mer kräka sen i förmiddags. Nu håller jag bara alla mina tummar HÅRT för att det inte ska bli värre än så här för Alvin och att vi andra ska klara oss.
mobilfattigt
Vårt hem är lite tomt på mobiler (och nu syftar jag inte på mobiltelefoner utan såna man kan hänga tex ovanför spjälsängen) för Alvin var aldrig vidare intresserad av sånt men jag börjar få lära mig att Helge faktiskt inte är en miniAlvin utan en egen liten person som fungerar helt annorlunda än en liten Alvin.
Lånade skötbordet hos Fia när vi var där och hälsade på och Helge blev jättefachinerad av labanmobilen som hänger ovanför skötbädden så idag tog jag mig faktiskt för att fixa upp en sängmobil ovanför Helges säng och den blev genast en stor succe.
en snurrande, spelande, lysande sängmobil som tydligen är hur rolig och spännande som helst.
Helge tackar Astrid och Hilding för den. Hade han inte fått ärva den av dom finns risken att han fått klara sig helt utan.
Prinsen på stenbumlingen
Lilla H är nu hela 2 månader gammal och man kan börja ana personen Helge inte bara nyfödda bebisHelge som inte gjorde något annat än åt, sov och sket. Jag brukar kalla honom för vår prinsessan-på-ärten-bebis som gillar när allt är perfekt och klagar om blöjan är full av kiss, tröjan är blöt av kräka eller om fötterna är kalla. Kanske egentligen inte så konstigt för vem vill ligga med en blöt tröja men jag är inte van för Alvin sa aldrig till om sådana saker. David brukar dock upprepa att det inte är en liten ärta lilla H klagar över utan snarare en stor stenbumling.
En 2-månaders Helge:
Ler massvis, särskilt åt Alvin
Snackar massor
Vänder sig från mage till rygg men tvärtom går inte riktigt än.
Har börjat försöka greppa saker. Det går sådär men han kämpar som tusan och ibland lyckas han.
Älskar sitt babygym och kan lätt ligga där i en kvart och snacka med sina djur och sin egen spegelbild
Äter med ca 3 timmars mellanrum...dygnet runt
Sover äntligen på nätterna...dessutom i sin egen spjälsäng (förutom när han äter)
Somnar direkt man tar på honom ytterkläderna och lägger honom i vagnen eller babyskyddet
Är riktigt stadig och sitter redan bra i sin bumbostol
Gillar äntligen att bada
Har lite problem med gasig mage så han stånkar och stönar halva dagarna
Väger 5,4 kg och är 57 cm lång
vår lilla älskling
shopping
Julen är bortplockad sen några veckor och genast kändes hemmet lite kalt och tråkigt så idag har vi roat oss med att shoppa lite ny belysning. En stor fönsterbelysning (som nog egentligen är en taklampa) till vardagsrummet, snygga jätteglödlamps-lampor också till vardagsrummet samt två lampor till sovrummet.
våra nya sänglampor
Förutom lampshoppingen så tog jag en tur förbi Asko som hade fått in massa nya fina molosar. Och några av dom fick flytta in här hos oss istället ;-)
lite safaridjur att syskonmatcha med
och "bästaste tröjan i världen"...enligt Alvin i alla fall.
Åkte på direkt och har inte kommit av än.
separationsångest
Idag var det dessutom första dagen på dagis efter riktigt långt jullov. I flera dagar har han pratat om hur skoj det ska bli att få gå dit och busa och träffa alla kompisar och imorse tog han glatt på sig kläderna men när vi väl kom till dagis och han insåg att jag skulle gå därifrån så fick han panik och började storgråta. Efter några extra kramar och uppmuntrande ord så gick jag därifrån. Alvin fortsatte gråta men efter bara några minuter glömde han bort att vara ledsen och resten av dagen hade gått strålande bra. Överlag är det inte så jobbigt att vara ifrån oss utan snarare jobbigt att säga hejdå åt oss.
Förutom jobbiga separationer så är rätt många ljud, bilar, grannens katter och mörker också riktigt läskiga saker just nu.
Dagens outfit
varför stå still när man kan hoppa?
Det här med babygym är riktigt skoj nu för tiden
3652
I förmiddags fick jag ett jättefint halsband i present av David och det levererades tillsammans med siffrorna 3652. Det blev min uppgift att klura ut varför jag fått halsbandet och dessa siffror var min enda ledtråd.
tretusensexhundrafemtiotvå, 36 och 52, kan det vara ett datum, vad händer om jag läser bokstäverna från mobiltelefonens siffror? Jag klurade tills jag nästan blev gråhårig. Till slut kom jag fram till att året har 365 dagar men vad det skulle innebära och vad den lilla tvåan på slutet betyder kunde jag för mitt liv inte komma på.
I eftermiddags tog David dessutom med oss alla till Allstar. Så nu har jag magen fylld med riktigt god mat och en lovely vitchokladpannacotta.
Men varför nu en present och en restaurangmiddag?
tretusensexhundrafemtiotvå dagar (eller precis 10 år) är det visst sen 10:e januari 2001 och det är tydligen dagen vi pratade med varandra för allra första gången.
Så stort grattis till oss! Nästan så att jag får skämmas lite för att jag inte kunde komma på det. Man kan ju tycka att jag tom borde förberett själv med att köpa någon present. Till mitt försvar får jag då säga att vi aldrig firat tidigare och att ingen av oss kunnat komma ihåg vilket datum vi faktiskt pratade med varandra för allra första gången.
hur som helst
TACK för allt älskling. Överraskningen i det hela, klurandet, att du kom ihåg, halsbandet och den underbara middagen.
Älskar dig...och om ytterligare 10 år så lovar jag att jag också ska komma ihåg datumet ;-)
pappa fixad
Under julledigheten hade det kommit en påminnelse från socialtjänsten om att det var hög tid för oss att boka en tid för att skriva på papprena om faderskap. Världens töntigaste påhitt om du frågar mig. Måste finnas smidigare sätt att lösa det hela på.
Nåja vi bokade en tid i alla fall och var dit idag. Hela mina förmiddag gick åt till att irritera mig över det faktum att jag skulle behöva ta med hela familjen ut i smällkall kyla för att skriva på ett papper som jag lika gärna kunnat klicka svar på över internet. Nästan så att jag fortfarande är lite irriterad och det trots att pappret redan är påskrivet och jag nu aldrig mer behöver bege mig dit för att skriva på fler sådana.
Det bästa är att det är viktigt att man uppger barnets födelsevikt så att socialtjänstpersonen kan räkna ut en precis konceptionstid.
Socialtjänstpersonen: Hur mycket vägde Helge när han föddes?
Vi: 3580 gram
Socialtjänstpersonen: Det innebär att konceptionstiden är någon gång mellan 27:e januari och 5:e mars.
Aha...då vet vi precis. Då är det bara för David att checka sin almanacka för att se om han kanske möjligen var iväg på tjänsteresa just det precisa datumet och alltså inte kan vara Helges pappa ;-)
Vad hade måntro hänt om vi kommit ihåg fel och sagt Alvins vikt istället som var hela 90 gram mindre...hade konceptionstiden då kanske ändrats till 28:e januari till 6:e mars.
Och tänk om vi hade varit gifta..då hade vi sluppit det här besöket helt för är man gift kan man absolut inte ha sex med någon annan...till skillnad från oss andra enbart förlovade sambos.
Nä nu måste jag släppa det här..annars kan det nog sabba hela min vecka.
Lilla H: fortfarande namnlös men nu med en pappa i alla fall.
en sån där dag
Den började bra med en tur på stan. Vi skulle promenerat dit men för det första vaknade vi först 8.45 och David hade en bokad tid på banken 10.30 och med tanke på att det tar 1 timme att promenera dit kombinerat med två småttingar som ska kläs på och utfodras så kändes det aningens omöjligt. För det andra så stod termometern på minus 19 grader imorse, inte direkt bästa promenadvädret.
Till stan kom vi i alla fall, om än med bil och vi lyckades uträtta allt som stod på listan. Bankbesöket, strumpshopping åt David, fika, leggings åt mig, födelsedagspresent till torsdagens födelsedagsbarn ;-) och rutchkaneåkning i griskanan i stadsparken.
En riktigt stor isig gris...med världens längsta isbana. Tom jag tyckte det var lite småläskigt att klättra upp för de smala ishala trappstegen hela vägen upp till grisens topp för att sen åka ner i rasande tempo för isbanan.
"Skoj men lite läskigt" för att använda Alvins ord :-)
Dock inte riktigt rätt dag att roa sig där. Alvin kunde nog stannat hur länge som helst men när hans kinder började bli vita istället för hälsosamt rosiga så kände vi att det var dags att ge sig. Men vi lär återkomma någon lite varmare dag och då lär Alvins hjälm få följa med.
Väl hemma kom huvudvärken smygandes (säkert resultat av på tok för lite sömn senaste månaderna) och det kombinerat med en överspeedad Alvin och en smått missnöjd Helge som absolut inte skulle ligga själv utan skulle vara i famn och gärna gungas och vyssjas och vaggas gjorde att eftermiddagen kändes evighetslång och omöjlig att ta sig igenom.
Nu är klockan tolv och alla sover förutom jag. Jag behövde verkligen den här timmen helt i lugn och ro. Efter att Helge föddes så blir det ju inte direkt lugna barnfria kvällar och jag inser nu hur mycket jag verkligen behöver dom timmarna. Men förhoppningsvis kommer även lilla H få till lite rutiner snart så man kan få isäng honom också vid åtminstone åtta-nio någon gång. Jag älskar verkligen att vara med hela min lilla familj, men jag älskar även att få lite lite egentid, eller i alla fall barnfri tid.
min älskade familj
Home made
Nästan så att jag får lust att börja sticka själv..men bara nästan. Jag vet att jag inte skulle ha tålamod att fixa det.
Nytt år
Januari
home sweet home
Vi har bott 5 vuxna och 4 barn under samma tak så det har varit fullt upp. Rikitgt riktigt skoj men nog tusan var det rätt skönt att komma hem till tystnaden nu igen. Kan gissa att mina föräldrar har pustat ut och riktigt njuuuutit av lugnet hemma idag.
Vi har spelat sällskapsspel, ätit, tittat film, fikat, ätit, snackat, ätit, busat i snön, fikat och så har vi ätit lite mer. Alvin har busat med sina två stora idoler i livet, storkusinerna, dagarna igenom och sen har han stupat i säng om kvällarna. Och Helge har mest myst på där han vandrat från famn till famn. Fördelen med att vara många vuxna under samma tak är att någon alltid har en famn över till en liten Helge som mycket hellre sitter i någons knä än ligger själv någon stans.
Även om det är skönt att komma hem igen så känns det även lite tomt. Vad tusan ska vi nu hitta på om dagarna? Som tur är (ja egentligen är det ju otur men nu när det ändå är som det är så får man väl kalla det tur) så är ju David arbetsbefriad och kommer vara hemma med oss ett tag framöver.
de fyra kusinerna samlade på en och samma bild
