Vår älskade lilla storkille verkar ha en lite tuff period just nu. Mycket är farligt och läskigt och allra mest skrämmande är det att bli lämnad av mamma och pappa. Från att tidigare mer än gärna lämnat oss här i Luleå för att följa med kusinerna på en flerdagsvisit hos mormor och morfar till att nu få smått panik av att bli lämnad med samma personer för bara en liten timme. Hela dagarna verkar han gå omkring och oroa sig för att någon av oss ska bli lämnad någonstans. Varje gång vi ska lasta in hela familjen i bilen blir Alvin orolig att någon ska bli kvar. Han springer fram till sin dörr och säger gång på gång "glöm inte mig, glöm inte mig" och varje gång svarar vi självklart att vi aldrig skulle glömma honom. När han sedan tryggt sitter på sin plats brukar han gå över till att se till så att David inte glömmer mig eller Helge.

Idag var det dessutom första dagen på dagis efter riktigt långt jullov. I flera dagar har han pratat om hur skoj det ska bli att få gå dit och busa och träffa alla kompisar och imorse tog han glatt på sig kläderna men när vi väl kom till dagis och han insåg att jag skulle gå därifrån så fick han panik och började storgråta. Efter några extra kramar och uppmuntrande ord så gick jag därifrån. Alvin fortsatte gråta men efter bara några minuter glömde han bort att vara ledsen och resten av dagen hade gått strålande bra. Överlag är det inte så jobbigt att vara ifrån oss utan snarare jobbigt att säga hejdå åt oss.

Förutom jobbiga separationer så är rätt många ljud, bilar, grannens katter och mörker också riktigt läskiga saker just nu.