En 14-månaders Helge börjar verkligen bli en egen liten personlighet, istället för bara en liten bebis.

Han är en kramgo liten kille med stark vilja som vet vad han vill. Han älskar bus och fullt ös och håller på att göra oss gråhåriga med alla galna upptåg. Spenderar mer tid klättrandes upp på saker än sittandes stilla. Säger inte ett enda ord på svenska men en hel massa på Helgiska.

-Skrattar så han kiknar och skriker höga glada toner när han är glad och gråter så tårarna sprutar eller skriker med hög arg röst så fort något går emot honom.

-Tycker att nästan alla okända människor (och en del kända) är hemskt läskiga.

-Kryper ofta upp i mammas eller pappas famn och lägger huvudet mot en axel och myser en stund.

-Går och springer som om han aldrig gjort annat och klättrar på allt som går att klättra på och även en hel del saker som inte går att klättra på.

-Äter som en häst och gillar allt...förutom färdiga puréburkar och mammas hemgjorda julköttbullar. Äter dessutom själv och vägrar öppna munnen om vi försöker mata honom.

-Ser Alvin som den stora idolen i livet och gör hela tiden likadant som honom och ska alltid ha precis samma sak som Alvin.

-Förstår det mesta man säger åt honom (även om han sen väljer att inte lyssna på det mesta) och älskar att hjälpa till. Han bär dagligen massor med kläder och filtar och placerar i tvättmaskinen.

-Sover äntligen rätt hyfsat på nätterna men envisas fortfarande med att ta morgon okristligt tidigt.

-Envis som synden och går minsann inte alls på våra försök att lura honom när vi vill få honom att tänka/fokusera på annat.

-Go och glad för det mesta och har faktiskt börjat lyssna på ordet nej någon gång emellanåt, även om hans minne verkar väldigt kort ;-)

Helt enkelt ett underbart litet H